MS-tröttheten
går inte att beskriva
den gör mig till fånge i min egen kropp
orkar nästan inte andas
jag är nära att falla i medevetslöshetens ljuva dvala
sover en stund o vaknar om möjligt ännu tröttare
MS tröttheten är så jävla speciell
den går inte att beskriva
och den går inte att vila bort
har i några dagar varit förskonad från den
mått så bra och njutit av varje sekund
promenerat i rask takt (nåja)
njutit av fågelkvitter o det sköna ljuset
som är påväg tillbaka efter vintervilan
nu sitter jag som en amöba
trött tung blek o flämtande
tinnitusen skriker i öronen
och dubbelseendet gör mig groggy
fina mannen min kramar om mig
i hopp om att ge mig lite energi
och peppa mig till stordåd
jag stjäl det jag kan
somnar om i soffan
vaknar svettig o lika trött som innan
eller om möjligt ännu tröttare
en förlorad dag
tur det kommer fler
inväntar den perfekta dagen
med att ge MS vad den vill ha
vila...
för min kropp får han ALDRIG !!
ljus o värme // Irene
Kommentarer
Postat av: This is How I Think
Har liknande symtom som du (och hos mej håller det i sej så veckans alla dagar, året om), fast på ett annat sätt och med en annan sjukdom, så jag kan absolut relatera hur avgrundsdjup dagar som dessa är.
Varken sinnet eller kroppen fungerar, man bara existerar men lever inte och bara väntar på att skovet ska gå över. Kram till dej!
Trackback
