nu när hjärndimman lättat
och jag "lever" igen ..
just nu bara älskar jag livet
jag hjälper min väninna i hennes Loppis
ett par timmar om dagen under två veckor
otroligt nyttigt för min nyvakna hjärna
jag går 4-5 km om dagen med två lyckliga hundar
det var länge sedan vi gjorde det
- alltför länge sedan känner jag både i själen o kroppen =)
jag UMGÅS med mina vänner igen
utan att bli trött..missförstås..eller be om ursäkt
för att jag inte orkade eller förmådde att följa med i samtalet
i våras isolerade jag mig - orkade inte ens med mig själv
klarade inte av att vara normalt social
eftersom hjärnan "låst dörren och kastat nyckeln"
jag undvek allt som på något sätt
ställde krav på mig som person
tackade vänligt men bestämt NEJ till det mesta
eftersom jag visste att det ändå inte skulle vara möjligt
gjorde jag det ändå..svarade min kropp med "fullständigt krig"
jag blev fysiskt sjuk..fick feber..influensaliknande symtom
kramper ..spasmer..orkar inte belasta er med allt som hände
men jag slogs fullständigt ut både en o två o tre veckor
idag är det jag som "bjuder upp"
tackar JA till allt som dyker upp
vill att mina vänner skall komma på fika
ta med mig på sina "äventyr"
blir super-glad när det händer nåt spontant
jag städar och gör allt tråkigt hushållsarbete
med ett stort brett leende på mina läppar
jag orkar vara uppe med gubben på kvällen
till hans stora förtret
för vi har inte riktigt sammaTV-smak
igår var jag på tjej-fest hos en väninna
mitt i veckan..och dessutom med vetskapen
om att jag var bortlovad till Loppisen redan klockan 9
det har i många många år varit en ABSOLUT omöjlighet
mitt tidigare varannadags-liv
har jag stuvat in i garderoben o tänker låta det så förbli
naturligtvis lyssnar jag på kroppen
men den säger inte så mycket nu för tiden
och jag bara njuter av att alla protester tystnat
jag känner mig löjligt glad, euforisk och nöjd
är nästan rädd jag tråkar ut mina vänner med
"lyckliga pratglada Irene"
men det bubblar ju i kroppen
jag har så mycket som vill ut nu
när jag orkar prata igen
har orden..
inte pratar sakta o otydligt..
inte uppfattas som "sinnes-slö"
i början när kroppen/knoppen just vaknat
oroade jag mig för att det skulle komma bakslag
idag har jag kommit över det o lever för dagen
och bara njuter fullt ut av mitt "nya liv"
och om det får min MS tycka vad den vill.....
ljus o värme // Irene
