talböcker..

eftersom jag haft svårt ett längre tag att ligga och läsa
har jag valt bort det..med stor saknad

vänster hand orkar liksom inte hålla öppen boken
utan spasmar och bråkar hela tiden..

så idag tänker jag slå ett slag för talboken
ett av våra smarta "barn"
gav mig en MP3 spelare och massor av talböcker
i julklapp för ett par år sedan..

jag "läste och läste" eftersom jag var inne i ett svårt skov just då ..
var borta från omvärlden i flera månader

till slut fick jag klåda i öronen av lurarna
vilket jag tog som ett tecken på att nu var det dags
att ta paus..och göra når annat

nu har jag återupptäckt detta lilla finurliga hjälpmedel



är ju förkyld och inte så pigg som jag trodde
så lite vila på TV-soffan på förmiddagen
med en underbar mansröst som läser
Stäppens krigare av Con Iggulden för mig
var precis vad jag behövde...

karln som läser låter som Rolf Lassgård
samma inlevelse och härliga röst ...
det gör ju inte saken sämre precis

förresten har ni inte läst den boken
rekommenderar jag den verkligen



jag har två kassar fulla med "lätt lästa" böcker står i hallen
de samlar damm och ger mig dåligt samvete
för nån av dem är säkert läsvärd..

nu delar jag ut dessa till alla som kommer på besök
ber dem ta en eller två böcker med sig när de går
så till slut borde det stå bara två papperskassar kvar

har delat ut tre stycken bara idag..

som om förkylningen inte var ett bekymmer nog
så är gammelhunden Jack ur form igen
han vill inte gå ut och gå..han skakar..han vill bara sitta nära

mitt hjärta blöder och i hjärnan snurrar det av oro
han har varit min bäste vän under snart 11 år
och jag har lovat honom att när det är så dags
så gör jag det som jag lovat honom..

men hur vet man när det är dags ??

hjärta och hjärna samarbetar inte alls där..

pratade med veterinären för en stund sedan

han sade de förlösande orden..
han börjar bli en gammal hund
man får vara trött och ömhetstörstande då
man behöver sova mycket och motion är inte längre det viktigaste

huvudsaken att han äter.. dricker..gör ifrån sig..och fortfarande är glad

när han visar tecken på smärta..slutar äta..eller bara går undan
då är det dags för ett veterinärbesök..eller nåt ännu "slutgiltigare"

men låt Jacken få bestämma takten ett tag och se om det passar bättre
man skall ha det bra på gamla dar..
vilken klok man den där veterinären..honom gillar vi..
både Jack o Jag
















Kommentarer :

#1: Nilla

Veterinären sa precis det som jag tänkte... :) Man FÅR vara lite gammal och trött, så länge som han mår bra och äter och klarar sina behov och inte har ont nånstans, så är det helt Ok att livet går lite långsammare väl..? :)



Abbebabben tog de ju lugnt i flera år han, men när han inte fick behålla maten och han blev så där jättemager som han blev, det var då man fick lov att inse att det inte gick längre... Men frusen och "långsam" var han ju länge, men han mådde ändå bra då, han ville bara ha ett annat tempo än innan...



Tror att Jacken bara vill ha lite "farbrortempo"... Junior får sköta om farten och fläkten ett tag, det är hans "jobb" ;) Och det är han ju riktigt bra på dessutom! :))



KRAM på er!

skriven
#2: Jaana

Tårar trillar ner på min kind när jag läser om din bästa vän Jack. Jag ville nästan inte läsa färdigt för det gjorde så ont. (minns när dagen var inne för min bästa vän Oscar)

Vi måste tänka på våra kära och inte på oss själva, jag tror det är lätt att man blir lite ego. Men jag har också lovat min älskade Nicko att när den dagen kommer, när hans ögon säger mer än ord, då måste jag ta beslutet.

JAG tycker såklart att du ska skämma bort honom, mycket soffan och sova under täcket, mycket kärlek och lugn och ro.

=))

Jag hoppas att han redan är lite piggare, dom små liven känner ju också av när VI blir oroliga.

KRAM KRAM

skriven
#3: farmor

Ja usch det är den smärtsamma sidan av att ha hund/katt, att vara tvungen att skiljas åt, allt för tidigt räknat för oss människor. Min väninna är i samma situation, en liten hund 13år, nu riktigt dålig. Tänk att vi delar klädsmak=) Skorna är jätte sköna, tycker ofta att skor är ett bekymmer, det ska ju gärna passa med kläderna, det har jag inte lärt mig än..o jag är 50, kram, ywonne

skriven

Kommentera inlägget här :