Dagbok om livet o dess ljus o mörker

idag vaknade jag före tuppen tror jag
var uppe och skrotade redan kl 5.30
vad i hela fridens dar gör man uppe vid den tiden egentligen
om man inte skall till jobbet
satt länge hopkurad i köket och drack svart kaffe
och surade över att det var kallt och kulet ute
men samlade så småningom ihop mig
och travade iväg med mina två hundar på den sedvanliga rundan
när jag gått i ungefär 20min (det tar ca 45min att gå runt)
slog det mig att det fanns en underlig och konstig känsla i kroppen
jag gick där länge och grunnade på vad det kunde vara
tills det slog mig

MIN KROPP PROTESTERAR  INGENSTANS IDAG !!

benen och fötterna gick åt samma håll
inga kramper eller sendrag över huvudtaget
inte ont under fötterna

ingen MS trötthet
eller andra jädrans symtom som brukar dyka upp
det var den ovana känslan jag hade 
inte undra på att jag inte kände igen den
jag har ju haft pågående och varierande symtom i över 13 månader nu

"den friske har massor av önskningar
den sjuke har bara en "

jag läste det  på  vimmelmammans blogg igår på morgonen
och tänkte att så sant det är
så sant

parningen mellan Junior och Lursa går väl sisådär
Junior är lite för låg och har svårt att få till det
men vi provar väl ett par/tre gånger till
tikens matte vill ju såååå gärna att det skall bli
tror nästan hon vill det mer än tiken..haha
det skulle i varje fall vara kul med valpar efter den lille krabaten
för han har ett sånt otroligt trevligt och mjukt sätt
trots att han är en Jack Russell

fin är han i alla fall vår lille "fjunis"
nu skall jag njuta av dagen
och hoppas "den underliga ovana känslan jag har" håller i sig ett tag
i morrn skall jag ju med till Gävle på förmiddagen
och då vill jag ha denna underbara känsla kvar...